D3-vitamin effektivare än influensavaccin – och framför allt helt säkert

Version 2

(Senast uppdaterad 29 nov 2013 – med viktiga tillägg)

Har beslutat att göra detta inlägg till hemsida  för att det är det viktigaste av alla i hela bloggen.


Skyddseffekten av D3-vitamin


SAMMANFATTNING

Forskningen indikerar en mångfalt större skyddseffekt av D-vitamin mot influensa än effekten av vaccinering  enligt en mycket stor majoritet av studier på influensavaccinering. Även om studierna på D-vitamin är få, är de av bättre kvalitet än en mycket stor majoritet av studierna på influensa (och det finns anledning att ifrågasätta de få studier som indikerar skyddseffekt av vaccinering). Därtill saknar D-vitamin skadliga biverkningar i normala doser.

Olika iakttagelser tyder på att influensaförekomsten samvarierar med exposition för sol och därmed med D-vitaminnivån och teorin har framförts att D-vitaminbrist bidrar i väsentlig grad till influensaepidemier.

Skyddseffekten av influensavaccinering saknar tillräckligt vetenskapligt stöd för att berättiga massvaccinering, i synnerhet som allvarliga och livslångt invalidiserande skadeefekter kan förekomma. Även om skadeverkningarna är sällsynta är det orimligt att utsätta folk för någon som helst skaderisk med en behandling av tvivelaktigt värde.

I det aktuella kunskapsläget synes D3-vitamin vara ett bättre alternativ för skydd mot influensa än vaccinering för att förebygga influensa.

Därför finns det skäl att hälsomyndigheterna rekommenderar allmän använding av D3-vitamin vintertid i stället för influensvaccinering.


Studie 1

En japansk studie har funnit att skyddseffekten av D3-vitamin mot influensa A var 58%.

Man jämförde 167 barn i åldern 6-15 år som tog 1200 IU D3-vitamin med lika många barn som inte fick vitaminet. Endast 18 barn med D3-vitamin  fick influensan.

Källa: Urashima, M. Segawa, T. Okazaki, M. Kurihara, M. Wada, Y. Ida, H. Randomized trial of vitamin D supplementation to prevent seasonal influenza A in schoolchildren. Am J Clin Nutr. 2010 May; 91 (5): 1255-60.

Studie 2

En studie på afroamerikanska kvinnor i USA fann en 60% minsknng av förkylningar och influensa när man intog 800IE/d av vitamin D, och 90% minskad risk när man intog 2000 IE/d.

Källa: Aloia JF, Li-Ng M. Epidemic influenza and vitamin D. Epidemiol Infect 2007; 135:1095 – 1096

Studie 3

Om man upprätthöll en blodkoncentration om minst 95 nmol/mL av vitamin D (25(OH)Dvitamin) minskade förekomsten av akuta virusorsakade övre luftvägsinfektioner inklusive influensa betydligt.

Källa: Sabetta et al. Serum 25-hydroxyvitamin d and the incidence of acute viral respiratory tract infections in healthy adults. PLoS One.  5(6):e11088. (2010).

Studie 4

Invidider med serum 25(OH)Dvitamin koncentration högre än 95 nmol/L hade låg frekvens av akuta virusinfektioner i luftvägarna, medan de med lägre blodhalter hade 50% risk för att bli smittade i en studie som följde hälsotillståndet under ett halvår. Vid en konferens i Paris 2009 rekommenderade en panel av vitaminD-forskare en serum 25(OH)Dvitamin-koncentration på 75–100 nmol/L. För att uppnå 75 nmol/l behövs minst 2000 IE/dag.

Källa: Souberbielle JC, et al. Vitamin D and musculoskeletal health, cardiovascular disease, autoimmunity and cancer: Recommendations for clinical practice. Autoimmun Rev. 9:709–15. 2010;

Studie 5

En forskargrupp har studerat säsongsförekomsten av influensa och har konstaterat att influensaepidemier nästan uteslutande förekommer vintertid samt i tropikerna under regnsäsongen när det inte är tillräckligt med sol för att stimulera bildning av D-vitamin. Man konstaterar att det finns flera belägg för D-vitaminets immunitetsstärkande effekt. Man anför hypotesen att D-vitaminbrist medför benägenhet förinfluensa. Denna hypotes stöds av den brittiska studien nedan (studie 6).

Källa: Cannel, JJ, Zasloff M, Garland CF , et al. ”On the epidemiology of influenza”.  Virol J. 2008; 5: 29.

Studie 6

Man undersökte om det fanns ett samband mellan D-vitamin halten i blodet och övre luftvägsinfektioner, som influensa, i en stor grupp brittiska vuxna. Mann fann följande17:

  • För varje 4 ng/ml ökning av D-vitaminhalten i kroppen minskade chansen att få influensa med 7%. [Många har vintertid värden under 50 ng/ml som är gränsen för brist. Med D-vitamin kan man lätt höja halten med tex 40 ng/ml, som enligt denna studie skulle minska chansen med 70 procent. /DrJaan]
  • Det förelåg ett säsonsbetonat mönster hos influensförekomsten som överensstämde med den årstidsrelarade variationen i halten av D-vitamin. Influenza infektioner minskade när D-vitaminhalterna ökade.

Källa: Berry D, Hesketh K, Power C, et al. Vitamin D status has a linear association with seasonal infections and lung function in British adults. British Journal of Nutrition 2011;106:1433-1440.

Studie 8

Dr J.Cannell gav 2000 IU D3 dagligen till 45 fångar på hans avdelning i ett fängelsesjukhus. När en influensaepidemi drabbade sjukhuset fick ingen av de D3-behandlade influensa medan 45% av de övriga drabbades. Ändå minglade ”D-vitamin-fångarna” med de övriga och var därmed starkt exponerade för smitta. Denna studie har inte publicerats i vetenskapligt format för att gruppen var för liten för att möjliggöra en statistiskt tillförlitlig slutsats, utan har beskrivits av Cannel i MedicalNewsToday, se ”Epidemic Influenza And Vitamin D”.

Kommentar

Man använde ändå en låg dos av D3 (1200 IU) i Studie 1.

Om man i Studie 1 hade använt 2.000 IU  eller mer skulle man, såsom i Studie 2, sannolikt ha uppnått en ännu högre skyddseffekt.

Den 90-procentiga skyddseffeken av 2000 IE i Studie 2 är imponerande och ändå ligger denna dos, enligt en del forskare, troligen 50% eller mer under optimal nivå ur allmän hälsosynpunkt. Denna skyddseffekt överensstämmer med resultatet av studie 3 och 4 vilka likaså fann en väsentlig skyddseffekt vid en blodhalt som motsvarar intag av cirka 2000 IE.

Skeptikerna invänder naturligtvis att det är tveksamt att rekommendera D3 på grundval av några få studier. Men det finns skäl att tro att resultaten var korrekta för att D-vitamin stärker drastiskt kroppens infektionsförsvar. Vetenskapliga studier har påvisat ökad bildning av immunfaktorer, såkallade antimikrobiella peptider som dödar bakterier, svampar och virus (se fotnot). D-vitamin är en huvudfaktor i vårt försvar mot virusar.

Dessutom har D-vitamin inga skadliga biverkningar i motsats till influensavaccin som rapporterats kunna ge allvarliga biverkningar om ock i undantagsfall, se tex Hjärnskada av influensavaccin bekräftad samt Psoriasisförsämring efter svininfluensvaccinering.

I tillägg till D-vitamin kan du förstärka ditt infektionsskydd med andra åtgärder, se min webbsida.

Mer om D-vitamin

Svaga bevis för skyddseffekt av influensavaccin

Medan, i samtliga genomförda studier, skyddseffekten av vitamin D har varit betydande, har skyddseffekten av influensavacciner enligt praktiskt taget alla studier däremot varit obefintlig eller svag.

En stor majoritet av dem har dessutom varit av bristfällig vetenskaplig kvalitet enligt det oberoende forskningsinstitutet  Cochrane collaborations.

Därför är det märkligt att enstaka studier rapporterat en god skyddseffekt av influensavaccinering. Dessa utgör mindre än 5% av alla studier. Misstanken infinner sig att dessa varit resultatet av undermålig forskning eller forskningsfusk. Denna misstanke underbyggs av att Dr Thomas Jefferson vid Cochrane Collaborations har upptäckt uppenbart forskningsfusk i fyra av de studier som påvisat signifikant skyddseffekt, se ”Starka skäl att ifrågsätta massvaccinering”.

Mer om bristande bevis betr vaccinernas skyddseffekt:


SLUTSATS

(Nästan samma text finns även högst upp på denna sida)

Bevisen för en skyddseffekt av influensavaccinering är mycket svaga. Desto säkrare har det fastlagts att det kan förekomma allvarliga biverkningar.

Beträffande D-vitamin är förhållandet det motsatta. Forskningen indikerar en mångfalt större skyddseffekt av D-vitamin mot influensa än den mycket stora majoriteten av studier på influensavaccinering. Även om studierna är få, är de av bättre kvalitet än en mycket stor majoritet av studierna på influensa (och det finns som sagt anledning att ifrågasätta de få studier som indikerar skyddseffekt). Därtill saknar D-vitamin skadliga biverkningar i normala doser.

Skyddseffekten av influensa saknar tillräckligt vetenskapligt stöd för att berättiga massvaccinering, i synnerhet som allvarliga och livslångt invalidiserande skadeefekter kan förekomma. Även om skadeverkningarna är sällsynta är det orimligt att utsätta folk för någon som helst skaderisk med en behandling av tvivelaktigt värde.

I det aktuella kunskapsläget synes D3-vitamin vara ett bättre alternativ för skydd mot influensa än vaccinering för att förebygga influensa.

Därför finns det skäl att hälsomyndigheterna rekommenderar allmän använding av D3-vitamin vintertid i stället för influensvaccinering.


Rekommenderad läsning:

Vaccine illusion” som är skriven av den amerikanska immunologen Tetyana Obukhanych. Den är en svidande vidräkning av vaccinationsteorin och dokumentationen av skyddseffekten.

FOTNOTER

1. Hur mycket vitamin D3 behöver vi?

På grumliga och vetenskapligt svaga grunder har man länge angivit 2000 som översta säkra gräns. Nyligen har dock gränsen höjts till 4000 IE per dag i de mest liberala myndighetsorganisationerna. Även denna gräns är orimligt låg, eftersom ingen blivit D-vitamin-förgiftad av att solbada trots att man då kan få i sig över 20.000 IE (en i sig ganska onödig studie i Kalifornien har bekräftat detta uppenbara faktum).

Alltfler studier har påvisat positiva hälsoeffekter av doser över 4000 IE. Reversering av åderförkalkning i kransartärerna har till exempel rapporterats med 5000 IE pedag. Samma gäller skyddseffekt i vissa former av cancer. Upp till 100.000 i engångsdos har använts vid studier på tuberkulosbehandling.

Ingen ordentlig forskning har gjorts på vad som är optimal dos av D-vitamin. Man har främst riktat in sig på att faställa vad som är lägsta dos för att förebygga bristsymptom som rakitis. Men alltmer tyder på att D-vitamin har hälsosamma effekter i betydligt högre doser än vad som behövs för att förebygga brister.

Det är intressant att kroppen stoppar D-vitaminproduktionen i huden vid cirka 20.000 IE. Eftersom giftverkan påvisats först vid betydligt högre doser kan det inte vara för att skydda sig för gifteffekter av D-vitamin. Dr Cannell vid D-vitaminCouncil spekulerar i möjligheten att 20.000 IE kanske är vad kroppen egentligen behöver dagligen.

2 Säkerhetsgränsen ligger omotiverat lågt

Över hela världen har myndigheterna satt säker dos långt under de drygt 20.000 IE som bildas i kroppen vid solbadande.

Den Europeiska livsmedelsmyndigheten, EFSA anger tex 4000 IE som maximalt säker dos, ”för säkerhets skull” utan vetenskapligt grundad motivering, trots att man i sin rapport om D-vitamin publicerad 27 juli 2012, nämner att det inte förekommit rapporter om att ens 10.000 IE har vållat förgiftning. Märkligt nog förefaller EFSA vara omedveten om att över det dubbla kan bildas i huden när man solbadar.

I realiteten har bara förgiftning iakttagits vid doser om 100.000 IE. I enstaka fall har man funnit att människor tålt 500.000 til 1 miljon IE utan att bli allvarligt sjuka.

Källa: http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/2813.htm

3. Forskning på D-vitaminets immunitetsstärkande effekter

Detta är bara ett litet axplock bland hundratals studier.

  • Zasloff M. Antimicrobial peptides of multicellular organisms.Nature 2002;415:389-95.
  • Zasloff M. Fighting infections with vitamin D. Nat Med 2006;12:388-90.
  • Wang TT, Nestel FP, Bourdeau V, et al. Cutting edge:1,25-dihydroxyvitamin D3 is a direct inducer of antimicrobial peptide gene expression. J Immunol 2004;173:2909-12. [Erratum in J Immunol 2004;173:6489.]
  • Gombart AF, Borregaard N, Koeffler HP. Human cathelicidin antimicrobial peptide (CAMP) gene is a direct target of the vitamin D receptor and is strongly up-regulated in myeloid cells by 1,25-dihydroxyvitamin D3. FASEB J 2005;19:1067- 77.
  • Liu PT, Stenger S, Li H, et al. Toll-like receptor triggering of a vitamin D–mediated human antimicrobial response. Science 2006;311:1770-3.
  • White JH. Vitamin D signaling, infectious diseases, and regulation of innate immunity. Infect Immun 2008;76:3837-43.
  • Schauber J, Dorschner RA, Coda AB, et al. Injury enhances TLR2 function and antimicrobial peptide expression through a vitamin D–dependent mechanism. J Clin Invest 2007;117:803-11.
  • Liu PT, Stenger S, Li H, et al. Toll-like receptor triggering of a vitamin D–mediated human antimicrobial response. Science 2006;311:1770-3

 4. Influensavaccinering medelst injektion bygger på en felaktig teori

Medan forskningen har identifierat flera mekanismer varigenom D-vitamin kan motverka virusinfektioner saknas en hållbar förklaring hur vaccination genom injektion kan skydda och denna svaghet underbyggs av det faktum att misstänkd få studier påvisat skyddseffekt medan en stor majoritet av studierna inte funnit någon väsentlig skyddseffekt.

Visserligen är det korrekt att injektion av avdödat eller försvagat virus stimulerar bidning av antikroppar mot viruset. Men det bildas inte rätt slags antikroppar för att effektivt motverka sjukdom. Eftersom influensan inträder i kroppen via slemhinnorna behöver man aktivera slemhinneantikropparna för att stoppa infektion. Injektionsvaccinering aktiverar inte dessa utan stimulerar bildning av blodantikroppar. I slemhinnorna förökar viruset sig tusentals gånger och når först sedan blodet. Då har antalet ökat till många miljoner och därvid räcker inte blodantikropparna för att stoppa dem.

Det är därför inte förvånande att Dr Jefferson i ovannämnda artikel konstaterar att det inte finns belägg för att injektion av vaccin skyddar mot infektion när det gäller influensa.

Först för något år sedan introducerade man vaccinering genom att spraya i näsan för att stimulera slemhinnantikropparna, vilket är en mer adekvat lösning. Även om vaccinet skulle ge gott skydd initialt, är det inte heltäckande för influensviruset ändrar ganska snabbt sitt ”ansikte” så att dess antikroppar inte helt stämmer med viruset och vaccinet blir därför mindre effektivt. Dessutom består vaccinet av försvagade levande virus och det har förekommit att vaccinerade smittat andra. Dessa vaccin-virus är genmodifierade (GMO) och denna teknologi är kontroversiell.

Varför influensavaccinering inte fungerar

Svag eller ingen skyddseffekt

Som jag närmare förklarat i tidigare inlägg tyder en mycket stor andel av alla utvärderingar att influensavacciner är verkningslösa eller har en svag skyddseffekt.  För närmare detaljer se inläggen:

Varför är vaccineringen ineffektiv?

Tanken med gängse influensavaccinering är att injicera avdödat eller försvagat virus för att stimulera bildning av antikroppar mot viruset. I teorin är detta korrekt men i praktiken synes det inte fungera något vidare – varför?

Orsaken är att det inte bildas rätt slags antikroppar för att skydda mot insjuknande.

Eftersom influensan inträder i kroppen via slemhinnorna behöver man aktivera slemhinneantikropparna för att stoppa infektion.

Injektionsvaccinering aktiverar inte dessa utan stimulerar bildning av blodantikroppar. I slemhinnorna i hals, näsa och luftrör förökar viruset sig intensivt och når först sedan blodet. Då har antalet virusar ökat till många miljoner och därvid räcker inte de blodantikroppar som bildats genom vaccinering för att stoppa dem.

Detta är lika galet som om man i en belägrad stad skulle låta tusentals fiender ta sig igenom illa byggda försvarsmurar medan man förlitar sig på att några hundra soldater skall kunna försvara staden sedan fienden tagit sig genom murarna.

Först för något år sedan introducerade en firma vaccinering genom att spraya i näsan för att stimulera slemhinnantikropparna, vilket är en adekvat lösning. Men det är ännu för tidigt att avgöra om vaccinet är effektivt – det finns många fallgropar på detta område.

Däremot finns det anledning att tro att en helt naturligt metod, D-vitaminintag kan skydda i hög grad, se D3-vitamin effektivare än influensavaccin – och framför allt helt säkert.

Ledande expert ifrågasätter influensavaccinering

Peter Doshi, expert på influensa vid Johns Hopkins School of Medicine, ett av USA-s främsta universitetssjukhus, har i ansedda British Medical Journal sagt attdet finns så allvarliga brister i de studier som anförs som belägg för vaccinatinonens skyddseffekt att de saknar vetenskapligt bevisvärde. Därefter kommer  följande stycke:
I avsaknad av tillförlitliga observationsstudier – vad finns det för bevis för att influensavacciner minskar dödsfallen bland äldre människor, vilket var orsaken till att policyn  [att massvaccinera] ursprungligen skapades? Praktiskt taget inga.
_
Teoretiskt sett skulle en randomiserad studie [varvid vaccinerade och ovaccinerade väljs ut slumpvis och man jämför förekomsten av infektion, komplikationer eller antal dödsfall] kunna bidra till klarhet eller till och med avgöra frågan. Men det har bara utförts en randomiserad studie av influensavaccin bland äldre och den utfördes för två decennier sedan. Den visade ingen minskad dödlighet hos vaccinerade…
_
Detta innebär att influensavacciner godkänts för användning hos äldre trots avsaknad av kliniska studier som påvisat en minskning av allvarliga komplikationer. Godkännande av vaccin är istället knutet till ett  vaccinets förmåga att framkalla antikroppsproduktion, utan några bevis för att dessa antikroppar medför minskad sjukdomsrisk.
Källa: Influenza: marketing vaccine by marketing disease, British Medical Journal: BMJ 2013;346:f3037.

Kommentar

Det är glädjande att en expert vid en av världens mest ansedda medicinska forskninginstitutioner tar bladet från munnen och påvisar de vetenskapligt ohållbara grunderna för massvaccinering mot influensa. Och det är inte fråga om subjektivt tyckande, utan han lägger fram fakta, svart på vitt, som underbygger hans slutsatser.

Detta överenstämmer med vad jag påpekat i tidigare inlägg och har varit orsaken till att jag finner det motiverat att granska Smittsskyddsstyrelsen, se ”Starka skäl att ifrågsätta massvaccinering.”

Till sist kan jag inte låta bli att än en gång citera en av USA-s främsta vaccinexperter som redan för flera år sedan dömde ut influensavaccineringen.

”Det finns inga bevis för att ett enda av de utvecklade influensvaccinerna är verksamma i prevention eller lindring av influensa.”

Tillverkarna av dessa vacciner vet att de är värdelösa, men de fortsätter ändå att sälja dem.”

Dr. Anthony Morris, en ledande virolog och tidigare chef för vaccinavdelningen vid amerikanska läkemedelsverket (FDA).

D-vitamin effektivare än influensavaccin – version 2

Inlägget om D-vitamin har uppdaterats och utvidgats.

Klicka här

Ingen skyddseffekt av influensavaccin enl oberoende undersökning

Sammanfattning

Eftersom äldre kan drabbas säskilt allvarligt av influensa och är känsligare för smitta, undersökte man om influensvaccinering av sjukvårdspersonal inom äldrevården skyddar mot influensa och dess komplikationer. En omfattande genomgång av all forskning sedan 1974 av ansedda Cochrane Collaborations visade att det fanns ingen skyddseffekt av vaccinering. Dvs lika många blev sjuka och fick komplikationer vare sig de vaccinerats eller ej.

Underlaget utgjordes av alla randomiserade och icke-randomiserade studier på effekten av influensavaccinering av sjukvårdspersonal inom äldrevården. I detta underlag gallrade man bort mindre tillförlitliga studier och behöll tre välgjorda randomiserade studier omfattande totalt 5896 individer.

Författarnas slutsats:

”laboratory-proven influenza or its complications (lower respiratory tract infection, or hospitalisation or death due to lower respiratory tract illness) did not identify a benefit of healthcare worker vaccination on these key outcomes”

Översättning:

”vaccinering av sjukvårdspersonal meförde ingen påvisbar nytta vid laboratorie-verifierad influensa eller dess komplikationer (infektioner i nedre luftvägarna, hospitalisering eller död pga infektion i nedre luftvägarna) ”

Källa: Jefferson T, Lasserson TJ,  Influenza vaccination for healthcare workers..

Cochrane Database Syst Rev. 2013 Jul 22

Kommentar

Denna slutsats står i god överensstämmelse med en oberoende genomgång av all forskning på influensvaccinets skyddseffekt, utförd av Cochrane Collaborations. Denna fann likaså att beläggen för en skyddseffekt av influensa var mycket svaga. Dessutom fann man viktiga metodfel i flera av de studier som påvisat viss effekt av influensavacciner. Man har inte använt kontrollgrupp, eller kontrollgrupp och vaccinationsgrupp har inte varit likvärdiga, eller antalet personer i studierna var för litet för att ge tillförlitliga resultat. Metodbristerna har medfört att vaccinets skyddseffekt överskattats, se ”Influenza vaccination: policy versus evidence” av Thomas Jefferson.

I några fall förelåg uppenbart forskningsfusk:

“För att ett vaccin skall kunna minska dödligheten i hela åldersgruppen med 50% till 90% såsom rapprterats i vissa studier måste vaccinet inte bara förhindra alla dödsfall i influens men också alla dödsfall i fallolyckor, trafikolyckor, eldsvådor, hjärtsjukdomar och slaganfall. Det är inte ett vaccin, det är ett mirakel.”

Nedan ett betecknande uttlande av en av USAs främsta vaccinexperter:

”Det finns inga bevis för att ett enda av de utvecklade influensvaccinerna är verksamma i prevention eller lindring av influensa.”

Tillverkarna av dessa vacciner vet att de är värdelösa, men de fortsätter ändå att sälja dem.”

Dr. Anthony Morris, en ledande virolog (virusforskare) och tidigare chef för vaccinavdelningen vid amerikanska läkemedelsverket (FDA).

En vetenskapligt säkerställd effekt av influensavacciner är däremot att de kan medföra allvarliga biverkningar. Se tex ”Influensvaccinet gjorde Ida kroniskt sjuk

Detta står i bjärt kontrast till D3-vitamin som har en dokumenterad skyddseffekt (se ”D3-vitamin effektivare än influensavaccin..”) och är helt oskadlig i normal dosering (först vid extrema mängder – i storleksordningen 100 ggr rekommenderad dos kan ibland förgiftning uppträda men i andra fall har betydligt högre doser tolererats).

Influensvaccinet gjorde Ida kroniskt sjuk

Ida Andersson, som var alldeles frisk före vaccinering, insjuknade efter tio timmar med andningssvårigheter och svullnad av alla lymfkörtlar. Det visade sig vara ett akut skov av lungsjukdomen Sarcoidos.  Tidigare hade hon inte haft lungbesvär.

Efterhand uppträdde nervskador inklusive ansiktsförlamning, domningar, dubbelseende och svårighet att hålla balansen.

Idag, snart 1,5 år efteråt är hon fortfarande sjukskriven. Ständigt trött och orkeslös och har en besvärande ansiktsförlamning.  Nedan en bild på Ida före (infälld nertill vänster) och hur hon ser ut ett år efter insjuknandet.

Ida före (infälld bild) och dryft ett år efter insjkunandet

Ida säger i en intervju i Sveriges TV att man  har gjort en ”fullständig utredning” och läkarna ”har inte funnit någon förklaring till insjuknandet” och har vägrat bekräfta samband med vaccineringen, varför hon inte får någon ersättning för sveda och värk. Läkarna har dock bara anmält lungsjukdomen som komplikation och fått avslag.

Se Sveriges Televisions videoklipp här.

Kommentar – Läkarna borde anmält ansiktsförlamningen som komplikation

Det finns fallstudier som rapporterat ett tidssamband mellan insjuknandet och vaccinering på samma sätt som i Idas fall (se tex Chou CH).

Det finns framförallt en svensk studie som funnit att det influensvaccin som Ida fick (Pandemix) medför en ökad risk för ansiktsförlamning (Bardage et al, se referenser). Visserligen fann studien bara ökad risk i högriskgrupper (äldre, kronisk hjärt- och lungsjuka mfl) men detta utesluter inte Ida, för hon har visat sig ha en kronisk lungsjukdom.

Eftersom det finns belägg för att vaccinet kan framkalla sjukdomen i högriskfall är det oberättigat att utesluta möjligheten att den kan framkalla den hos friska.

Den påvisade ökade risken tyder på att det finns någonting i vaccinet som skapar benägenhet för denna typ av sjukdom.

Denna uppfattning stärks av ett snarlikt influensvaccin visat sig öka riksen för ansiktsförlamning i hög grad (Mutsch et al, se reflistan).

Därför bör Ida rimligtvis få ersättning för sveda och värk åtminstone till följd av ansiktsförlamningen.

Men det är troligt att övriga neurologiska symptom likaså vållats av vaccineringen, eftersom influensavaccinering visat sig kunna vålla nervskador i vissa fall, inklusive narkolepsi (se Hjärnskada av influensavaccin bekräftad).

Dessutom är det inte uteslutet att Sarcoidosen utlösts av vaccineringen. Visserligen saknas det rapporter om samband med influensavaccinering, men däremot finns det rapporter om samband mellan Sarcoidosinsjuknande och Calmette (BCG)- vaccinering (tex Fried KH).

Referenser

Carola Bardage et al. ”Neurological and autoimmune disorders after vaccination against pandemic influenza A (H1N1) with a monovalent adjuvanted vaccine: population based cohort study in Stockholm, Sweden”,  BMJ 2011;343:d5956 (British Medical Journal 2011).

Chou CH et al. ”Bell’s palsy associated with influenza vaccination: Two case reports”. Vaccine Volume 25, Issue 15, 12 April 2007, Pages 2839–2841

Fried K. H.  ”BCG and Sarcoidosis in Berlin West”. Acta Med Scand Volume 176, 260–263, 1964.

Margot Mutsch et al. ”Use of the Inactivated Intranasal Influenza Vaccine and the Risk of Bell’s Palsy in Switzerland”, N Engl J Med 2004; 350:896-903

Psoriasisförsämring efter svininfluensvaccinering

Gunnel L skrev följande till oss den 8/7 2011:

Hösten 2009 tog jag 1a svininfluensasprutan, ett par veckor senare upptäckte jag psoriasis i hårbotten. Har inte haft det sedan 27 år tillbaka, förutom en kort tid för 10 år sedan. Efter vaccinet har psoriasisen bara blivit värre, har fått det på flera konstiga ställen på kroppen och det är väldigt besvärligt. Min husläkare säger att det är svårt att bevisa orsaken, men jag tror helt och hållet att det beror på vaccinet. Har ju bara haft det i hårbotten tidigare! Det är ju så att immunförsvaret blir påverkat. Tycker att detta borde komma med i statistiken.

SVAR

Ja du har troligen rätt. Det finns vetenskapliga rapporter om att vaccination kan förvärra psorisasis.

Man vet numera att psorisas har med en inadekvat immunreaktion mot huden att göra, en såkallad autoimmun reaktion. Det finns en misstanke om att vaccination kan förvärra autoimmuna sjukdomar.

Pandremix extra problematiskt

När det gäller Pandremix-vaccinet som använts i Sverige har det funnits farhågor för att det medför en extra stor risk för att framkalla eller förvärra autoimmuna reaktioner för att det innhåller en mycket hög dos av skvalen, ett ämne som har en kraftig immunstimulerande verkan (dosen är flerfaldigt högre än i något tidigare vaccin).

En autoimmunkomplikation av Pandremix har redan fastställts, nämligen narkolepsi (man har nyligen konstaterat att den vållas av en autoimmun reaktion, se Narcolepsy Is An Autoimmune Disorder, New Research Shows).

Det ter sig därför sannolikt att även din autoimmuna sjukdom förvärrats av vaccineringen. Vad gäller smittkoppsvaccinet varnar man för vaccinering vid psoriasis.

Smallpox vaccine: the good, the bad, and the ugly

Man har även rapporterat ett fall som fick psoriasis efter Calmette-vaccination. Han hade psoriasis i släkten och man misstänkte att detta kan medföra en predisposition för vaccinationsreaktioner.

We proposed that patients who have psoriasis or predisposition to psoriasis must be carefully followed after BCG vaccination.

Guttate psoriasis-like lesions following BCG vaccination

Massvaccineringen var oberättigad

Det är beklagligt att du lät vaccinera dig eftersom det nu står klart att denna vaccination var oberättigad. Som du kanske vet har det blivit till en stor skandal att WHO utlyste en global epidemivarning för en av historiens mildaste influensor, och det finns goda skäl att misstänka korrumption och starka påtryckningar från läkemedelsindustrin. Se Efterskörd okt 2010 – fakta bekräftar min kritik av pandemiförklaringen

Med tanke på att H1N1 var ovanligt mild, var det orimligt och oansvarigt av WHO att mana alla länder att vaccinera i synnerhet som vaccinerna inte genomgått säkerhetstestningar som håller måttet.

Detta gäller i synnerhet Pandremix eftersom detta vaccin innehåller mycket högre halter av skvalen än vad man tidigare använt i vacciner och misstankar förelåg om att detta kunde vålla komplikationer. Därför borde Pandremix inte tillåtits av EU-s smittskyddsavdelning innan man gjort ordenlig riskvärdering och testning. Tyska arméns riskvärdering ledde till att man förbjöd användning av vacciner (inklusive Pandremix)  som innehöll skvalén (se ”Soldaten bekommen anderen Grippe-Impfstoff” (Die Welt)). Men detta ignorerade EU och Smittskyddsinstitutet.

Detta är ännu mer befängt med tanke på att det saknades vetenskapligt hållbara bevis för att Pandremixvaccinet har en skyddseffekt.

Överhuvudtaget fanns det goda skäl att ifrågasätta influensavaccinering, eftersom beläggen för att en skyddseffekt är mycket svaga, se ”Starka skäl att ifrågsätta massvaccinering”.

Redan maj 2009 skrev jag i min webbsida att massvaccination verkade onödig, eftersom influensan föreföll vara mycket beskedligare än vanliga influensor. Trots detta genomdrev Smittsskyddsinstitutet under hösten 2009 en massiv vaccinationskampanj. Det visade sig att jag hade rätt och jag är förundrad över att Smittskyddsinstitutet, som har mycket större forskningsresurser än vad jag hade, inte förstod att massvaccinering var omotiverad. Men man var inte ensam om det. Den polska hälsoministern genomskådade bluffen och genomförde inte massvaccinering, se Onödig pandemiförklaring.

Massvaccineringen med Pandremix var ett oberättigat och oansvarigt experiment med människors hälsa, som bland annat medfört ett antal fall med obotlig hjärnskada.

Oförsvarligt av smittskyddstyrelsen att förhala narkolepsivarningen

I dag har det bekräftats att inflensavaccinet Pandremix, som använts i stor skala i Sverige, kan vålla hjärnskada.  Redan i augusti 2010 meddelade man att ett oväntat antal vaccinerade hade fått narkolepsi, men stoppade inte vaccinet förrän i mars 2011. Finland stoppade vaccinet i ett tidigt stadium men inte Sverige.

Smittskyddsinstitutet förhalade

Sveriges smittskyddsinstitut tyckte det var viktigare att utreda än att minimera risken så fort misstanke uppstod.

Man ansåg alltså att det var viktigare att fortsätta att vaccinera än att skydda folk för en eventuell risk att drabbas av en allvarlig sjukdom.

Detta är oförsvarligt, eftersom det redan då var helt klart att influensan varit ytterst beskedlig med avsevärt lägre dödlighet än vanlig influensa.

Även om hjärnskaderisken inte förelegat, hade det varit bättre att inte uppmuntra vaccinering för att möjilggöra för folk att skapa ett naturligt skydd mot den här typen av influensa, vilket är effektivare och mycket varaktigare, se Smittskyddsinstitutets H1N1-strategi har svag vetenskaplig underbyggnad. Det finns nämligen risk att nästa variant av denna influensa kan vara betydligt farligare.

Dessutom finns det inga vetenskapligt hållbara bevis för att detta vaccin har en skyddseffekt av betydelse, se nedan.

Oförsvarligt att utsätta folk för risker eftersom nyttan är tvivelaktig

Beläggen för att influensavaccinering skyddar är ytterst svaga. Eftersom en stor majoritet av studierna visar mycket ringa eller ingen skyddseffekt, finns det starka skäl att ifrågasätta den handfull studier som rapporterat god skyddseffekt.

Detta i synnerhet som några vaccinstudier har rapporterat en uppenbart omöjligt stor skyddseffekt, vilket upptäcktes av Dr Thomas Jefferson vid ansedda Cochrane collaboration, ett oberoende forskningsinstitut.  Han fann att några kohortstudier (undersökning av statistik på hela åldersgrupper i ett område) rapporterade en flerfalt större minskning av dödligheten i hela åldersgruppen än vad som kunde vållas av influensa. Hans kommentar:

“För att ett vaccin skall kunna minska dödligheten i hela åldersgruppen med 50% till 90% såsom rapprterats i vissa studier måste vaccinet inte bara förhindra alla dödsfall i influens men också alla dödsfall i fallolyckor, trafikolyckor, eldsvådor, hjärtsjukdomar och slaganfall. Det är inte ett vaccin, det är ett mirakel.”

Källa: Atlantic ”Does the vaccine matter?

Uppenbarligen har dessa forskningsfuskare varit överdrivet nitiska med att tillfredställa sina uppdragsgivare, vaccinföretagen.

Detta avslöjande ger en ledtråd till hur man skulle kunna förklara den märkliga paradoxen att en stor majoritet vaccinstudier inte funnit någon skyddseffekt medan några få ”paradexempel” rapporterat god effekt. Det finns anledning att misstänka att de få studier som påvisat skyddseffekt alla varit resultatet av forskningsfusk.

Se även Starka skäl att ifrågsätta massvaccinering.


Tidningartiklar om detta:

DN 30 juni 2011: Samband mellan vaccin och narkolepsi

SVD 30 juni 2011: Samband mellan vaccin och narkolepsi

”Sedan i våras rekommenderar Socialstyrelsen inte längre att barn och ungdomar under 18 år vaccineras med Pandemrix. Risken att drabbas av narkolepsi är för stor, anser myndigheten.”

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 30 andra följare